Dressed for success
Ser unga killar, yngre än mig själv, i kostym, vit skjorta och slips på jobbet. Tittar på mina egna kläder. Jeans, t-shirt, tröja och gympaskor. Funderar på om jag någonsin kommer göra karriär. Vill jag göra karriär? Borde jag inte ha börjat göra det vid det här laget i så fall?
Kommer ihåg killen som började strax innan mig. Som ofta gick klädd i mörk kostym trots att alla andra hade jeans och tröja. Det tog bara ett par år innan han började klättra. Ingen blev förvånad. Nu ser jag honom i korridoren ibland, inte sällan har han jeans på sig. Han är fortfarande kvar på tjänsten han bytte upp sig till. Kanske han tycker han har det bra där, att det inte längre är lika viktigt att göra karriär.
Tänker på de gånger jag haft kjol och högklackat på jobbet. Det är kul nån gång emellanåt. Men efter några dagar börjar jag tröttna. Efter att ha varit korrekt klädd i en hel vecka känns det riktigt skönt att få dra på sig ett par bekväma jeans istället. Skulle jag stå ut med kravet att vara välklädd på jobbet varje dag? Skulle jag vara beredd att göra alla andra uppoffringar som krävs för att få större makt i företaget?
Jag har det faktiskt riktigt bra som det är. Roligt, intressant och omväxlande jobb med relativt fria arbetstider. Och inget annat krav på klädseln än att jag ska vara hel och ren. Nej, jag är definitivt ingen karriärskvinna.