Självkännedom
Blir kallad som avdelningens representat på ett viktigt möte. Funderar på hur jag ska klara av att svara på alla frågor, jag som inte kan någonting. Tänker att nu kommer de till slut förstå att jag inte kan någontin egentligen utan bara låtsas.
Går på mötet och hoppas kunna hålla en låg profil, men ganska snart dras jag in i diskussionerna. Kommer på mig själv med att inte bara svara på direkta frågor utan även göra små kommentarer till det andra säger och till och med göra längre förklaringar kring sånt som nästan har med ämnet att göra. Jag känner mig säker på det jag säger för jag vet vad jag talar om, det är ju ett av mina favoritämnen.
Där och då inser jag att det inte är inför mina kollegor jag låtsas kunna sånt jag inte kan. Det är mig själv jag lurar att tro att jag inte kan så mycket som jag egentligen kan. Jag sträcker på mig, rensar strupen och fortsätter diskussionen med förbättrat självförtroende.
Tänk om jag kunde komma ihåg det här till nästa gång jag blir kallad till ett viktigt möte, så jag slapp gå igenom den här processen så ofta. Fast det kanske är just den där osäkerheten som gör att jag skärper mig och gör ett bra jobb.