Vera Ventilerar

Äntligen har det blivit riktigt vinter. Tittar ut över ett vitt landskap med rimfrost i träden och silvergråa tunna skyar. Jag tycker det är en underbart vacker färgskala och försöker ta in så mycket som möjligt i vetskapen om att det snart kommer vara mörkt och blött igen.

Sen går jag in med rosiga kinder och värmer mig med en mugg varm choklad.

Blir kallad som avdelningens representat på ett viktigt möte. Funderar på hur jag ska klara av att svara på alla frågor, jag som inte kan någonting. Tänker att nu kommer de till slut förstå att jag inte kan någontin egentligen utan bara låtsas.

Går på mötet och hoppas kunna hålla en låg profil, men ganska snart dras jag in i diskussionerna. Kommer på mig själv med att inte bara svara på direkta frågor utan även göra små kommentarer till det andra säger och till och med göra längre förklaringar kring sånt som nästan har med ämnet att göra. Jag känner mig säker på det jag säger för jag vet vad jag talar om, det är ju ett av mina favoritämnen.

Där och då inser jag att det inte är inför mina kollegor jag låtsas kunna sånt jag inte kan. Det är mig själv jag lurar att tro att jag inte kan så mycket som jag egentligen kan. Jag sträcker på mig, rensar strupen och fortsätter diskussionen med förbättrat självförtroende.

Tänk om jag kunde komma ihåg det här till nästa gång jag blir kallad till ett viktigt möte, så jag slapp gå igenom den här processen så ofta. Fast det kanske är just den där osäkerheten som gör att jag skärper mig och gör ett bra jobb.

Ser unga killar, yngre än mig själv, i kostym, vit skjorta och slips på jobbet. Tittar på mina egna kläder. Jeans, t-shirt, tröja och gympaskor. Funderar på om jag någonsin kommer göra karriär. Vill jag göra karriär? Borde jag inte ha börjat göra det vid det här laget i så fall?

Kommer ihåg killen som började strax innan mig. Som ofta gick klädd i mörk kostym trots att alla andra hade jeans och tröja. Det tog bara ett par år innan han började klättra. Ingen blev förvånad. Nu ser jag honom i korridoren ibland, inte sällan har han jeans på sig. Han är fortfarande kvar på tjänsten han bytte upp sig till. Kanske han tycker han har det bra där, att det inte längre är lika viktigt att göra karriär.

Tänker på de gånger jag haft kjol och högklackat på jobbet. Det är kul nån gång emellanåt. Men efter några dagar börjar jag tröttna. Efter att ha varit korrekt klädd i en hel vecka känns det riktigt skönt att få dra på sig ett par bekväma jeans istället. Skulle jag stå ut med kravet att vara välklädd på jobbet varje dag? Skulle jag vara beredd att göra alla andra uppoffringar som krävs för att få större makt i företaget?

Jag har det faktiskt riktigt bra som det är. Roligt, intressant och omväxlande jobb med relativt fria arbetstider. Och inget annat krav på klädseln än att jag ska vara hel och ren. Nej, jag är definitivt ingen karriärskvinna.

ATTENTION SPAN
Definition: [n] the length of time you can concentrate on some idea or activity (HyperDictionary.com)

Sitter i bilen och lyssnar på en hörbok. Intressant och underhållande. Men så far tankarna iväg, och helt plötsligt har jag missat flera meningar. Tänker att jag måste skärpa mig, jag vill ju verkligen lyssna på den här boken. Lyssnar aktivt i flera minuter. Tills jag ser något som leder iväg tankarna någon helt annan stans. Kanske det inte är meningen att jag ska lyssna på bok i bilen?

Likadant när jag sätter mig framför datorn. Jag vet precis vad jag vill skriva. Men så kommer jag att tänka på något annat för en kort sekund och helt plötsligt kan jag inte alls komma ihåg vad det var som var så intressant att jag ville skriva om det.

Hur många gånger har jag inte suttit på jobbmöte och insett att jag inte har en aning om vad som sagts den senaste minuten. Oftast brukar det gå bra ändå, det mesta hinner bli sagt flera gånger på samma möte, men det kan ju ändå bli riktigt pinsamt om man får en direkt fråga i anslutning till den lilla tankeluckan.

Finns det något (enkelt och snabbt) sätt att träna upp sin koncentrationsförmåga? Skulle vara skönt att inte behöva vara så… Undrar om det är nåt bra på TV nu?

Hittar en potatis med en liten grön fläck på när jag står och skalar potatis. Funderar på hur jag ska göra med den. Jag vet att gröna potatisar är giftiga. Men behöver jag slänga hela potatisen bara för att det är en liten grön fläck på den? Räcker det inte med att jag skalar bort lite extra där?

Hur gör man i storköken? Och i fabrikerna där man tillverkar pommes frites och chips? Går det att rensa ut gröna potatisar automatiskt? Eller sitter det någon och kontrollerar alla potatisar? Och var går då gränsen för att en potatis ska kasseras? Eller är kanske man inte har någon kontroll alls? Hur mycket gift innehåller i så fall en normal påse chips. Eller pommes frites? Eller ett paket pulvermos?

Under tiden jag funderar har jag hunnit skala färdigt mina potatisar. Jag hittar inte potatisen med den gröna fläcken, så den fick följa med den här gången. Nästa gång ska jag nog slänga den gröna potatisen direkt, utan att fundera så mycket först.

Blogga lär vara sättet att göra sig hörd på Internet idag. Stämmer det? Jag flyttar över mina noteringar hit och ser vad som händer. Välkommen att följa mina tankebanor.